Varför jämställdhet?

 

I Sverige har regeringen satt upp fyra jämställdhetspolitiska mål (2006). Det målen berättar för oss är att Sverige inte är ett jämställt land. Hade det varit det hade vi inte behövt några jämställdhetsmål. Målen identifierar fyra områden där det råder ojämlikhet mellan könen, och som ses som viktiga att åtgärda för att denna ojämlikhet ska upphöra.

Jämställdhet handlar om relationen mellan könen män och kvinnor, och att den ska vara jämlik och rättvis. Jämställdhet handlar inte bara om kvinnor, som en ibland kan få intryck av, utan jämställdhet och ojämställdhet påverkar män och kvinnor i lika hög grad. Målet med jämställdhet är att kön inte ska spela någon roll. Det är inte samma sak som att säga att människor inte ska ha något kön, utan att könen ska värderas lika. Det handlar om att skapa förutsättningar och möjligheter för alla människor att vara fria i sin personlighet och sina färdigheter utan att begränsa dem utifrån föreställningar om att könen är olika av naturen. Alla människor är olika varandra, men våra olikheter innebär inte att vi har olika värde. Utan jämställdhet har vi inget rättvist samhälle, inte fria val och våra mänskliga rättigheter respekteras inte om vi behandlas olika utifrån vår könstillhörighet. Jämställdhet är ett led i att försöka uppnå ett jämlikt samhälle. Jämlikhet är ett större begrepp som handlar om rättvisa och lika värde mellan alla människor, oberoende av var vi kommer ifrån, vår hudfärg, ålder, religion, sexuella läggning, könsidentitet/könsuttryck, ekonomiska förutsättningar eller funktionsförmåga.

De jämställdhetspolitiska målen handlar om att könen ska ha lika makt och inflytande, både i samhället och i sina egna liv, om att det ska råda ekonomisk jämlikhet så att män och kvinnor har lika möjligheter till utbildning och betalt arbete som kan trygga en ekonomisk självständighet. Det handlar om att det obetalda hushållsarbetet ska fördelas jämt mellan män och kvinnor, som har rätt att ge och få omsorg på lika villkor, och att mäns våld mot kvinnor ska upphöra, att alla människor oberoende av kön har samma rätt till kroppslig integritet.

Dessa mål hänger givetvis också ihop och påverkar varandra. Den som ensam sköter allt obetalt hushålls- och omsorgsarbete har svårare att hinna med att också ha ett betalt arbete och bli ekonomiskt självständig. Den som är ekonomiskt beroende av någon annan löper större risk för att utsättas för våld och har svårare att lämna en våldsam relation eftersom den inte kan försörja sig. Att utsättas för våld påverkar ens möjligheter till betalt arbete, bland annat på grund av sjukfrånvaro och höga stressnivåer, och den som utsätts för våld eller den som är ekonomiskt beroende har inte makt över sitt eget liv. Den som inte har möjlighet att påverka i samhället har inte heller möjlighet att påverka förutsättningarna i sitt eget liv, och så vidare. Sambanden är flera och jämställdhet kan inte uppnås om inte alla delmål uppfylls – faller ett av målen så påverkar det de andra så att dessa inte heller kan räknas som fullt uppfyllda.

Att de jämställdhetspolitiska målen uppfylls garanterar inte att vi åstadkommer ett jämställt samhälle. Något som saknas i målen är att vi ska förändra de normer som råder i samhället, som är medverkande till att skapa ojämställdhet – och ojämlikhet. Normer fungerar som osynliga regler i samhället och påverkar oss i hur vi agerar och vilken typ av beteende som vi anser vara önskvärt och icke önskvärt. Om vi säger att jämställdhet handlar om att kvinnor ska uppnå samma saker som män, låter vi de manligt kodade normerna styra samhället. Ett bättre sätt att arbeta för jämställdhet är att ifrågasätta vilka beteenden och normer vi ser som önskvärda och arbeta för att alla människor, oberoende av kön, ska ha möjlighet att agera utifrån dem. Om vi anser att våld är dåligt ska vi förmedla det till alla, och inte göra undantag för pojkar för att vi tror att pojkar inte kan låta bli att slåss. Ser vi det som en bra egenskap att vara omvårdande är det något som ska uppmuntras hos alla, inte bara hos flickor och kvinnor. Det gäller att vi bestämmer oss för vilka normer och beteenden som är önskvärda och skapar ett bättre och medmänskligare samhälle, och uppmuntrar dessa hos människor av alla kön.

Arbete med samhällsnormer är minst lika viktigt som arbetet med de jämställdhetspolitiska målen, och att arbeta med normer om kön kan också innebära att vi lättare kan uppnå de jämställdhetspolitiska målen, precis som att arbetet med målen kan innebära förändring av normer. Och det är något vi alla – oberoende av kön – tjänar på i längden.

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *