Större förståelse för muslimsk rätt och svensk lag

 

Fram till 17 augusti gäller i Sverige att ett arv ska fördelas enligt arvslagen i det land där den avlidne var medborgare. Var den som dött egyptisk medborgare ska alltså arvet fördelas enligt egyptisk rätt.

Vid bodelning på grund av skilsmässa gäller lagen i det land där makarna bosatte sig när de gifte sig. Men om de bott mer än två år i Sverige tillämpas svenska bodelningsregler. Om två makar, som gift sig i Libanon, flyttat till Sverige och bara bott här i ett år när de ska skilja sig, gäller således de bodelningsregler som finns i Libanon.

Inom EU har det utarbetats gemensamma regler för arv och bodelning. Reglerna för arv träder i kraft den 17 augusti och innebär bland annat att bosättningen vid dödsfallet, istället för medborgarskapet, är avgörande. Arvet efter egyptisk medborgare som vid sitt dödsfall var bosatt i Sverige skall alltså fördelas enligt svensk rätt och inte egyptisk rätt. Det leder till att det blir sällsyntare för svensk domstol att tillämpa utländsk lag för människor som invandrat till Sverige.

För bodelning blir makarnas bosättning när de gifte sig styrande. Det innebär att för makar som gift sig i Libanon, ska libanesisk bodelningsrätt tillämpas även om de bott länge i Sverige. Är de överens kan de skriva ett avtal att svensk bodelningsrätt ska tillämpas. Men det blir ändå vanligare framöver att utländsk, till exempel libanesisk rätt, tillämpas på bodelningar vid skilsmässor. Dessa bodelningsregler är emellertid ännu ej antagna av EU-rådet varför våra nuvarande svenska bodelningsregler fortfarande är tillämpliga.

Det är viktigt att notera att det både i dagens svenska regler och i morgondagens EU-regler finns ett så kallat ordre public-förbehåll. Det innebär att om utländsk rätt, till exempel egyptisk, ska tillämpas, och den aktuella egyptiska lagregeln strider mot grundläggande svenska värderingar, kan en svensk domstol avstå från att tillämpa den egyptiska regeln.

Om en lagregel, som i muslimsk rätt, säger att en bror har rätt att ärva dubbelt så mycket som sin syster, strider det mot grundläggande svenska värderingar. I den svenska grundlagen är det fastlagt att män och kvinnor har lika rättigheter. Visserligen är det enligt svensk rätt möjligt att till viss del genom testamente favorisera ett barn framför ett annat, men det kan lika väl vara dottern framför sonen som sonen framför dottern.

Att tillämpa muslimsk rätt strider alltså inte mot svensk lag utom i de fall den går emot grundläggande svenska värderingar. Den svenska rättsordningen är baserad på en annan kultur och andra värderingar än de som råder i andra länder.

I länder vars rättsordning baseras på muslimska lagar, lever människorna enligt Koranens föreskrifter och profeten Muhammeds levnadssätt, uttalanden och avgöranden. I familjerättsliga förhållanden har mannen ett ansvar och en skyldighet att försörja och ta hand om familjen. Hos muslimer grundar sig detta tänkesätt i den samhällsstruktur som var förhärskande på profeten Muhammeds tid. Att dottern ärver mindre än sin bror beror på att brodern måste överta faderns roll som beskyddare för familjen. Utifrån ett svenskt nutida tänkesätt kan det uppfattas som att kvinnan är diskriminerad. Många kvinnor i muslimska länder är av en annan uppfattning. De anser att det inte är mer än rättvist att en man, som enligt religionen åläggs ett försörjningsansvar, erhåller en större andel än en kvinna vid arv eller bodelning.

Det kan i sammanhanget vara värt att notera att det i muslimsk rätt finns regler som enbart är till kvinnans fördel, till exempel reglerna om brudpenning, mahr. I det fallet kan man säga att mannen är diskriminerad. Det finns rättsfall i Sverige där en muslimsk man har krävt att svensk rätt skall tillämpas

En del muslimska män som bor i Sverige anser att försörjningsskyldigheten är en tung börda eftersom deras inkomst inte täcker kostnaderna för försörjningsskyldigheten. Den psykiska och fysiska påfrestningen leder inte sällan till konflikter inom familjen.

I Sverige har kvinnor samma möjligheter till skola och arbete som män. Oftast bidrar båda föräldrarna till familjens försörjning. Ansvaret för en vuxen person, som av olika orsaker inte själv kan försörja sig, ligger på det allmänna, stat och kommun, och inte på en manlig släkting trots att det enligt vissa religioner och seder är moraliskt och etiskt korrekt.

Vår förhoppning med den här artikeln är å ena sidan att personer med svensk bakgrund ska få större förståelse för rätten i muslimska länder, å andra sidan att personer med muslimsk bakgrund ska få större förståelse för att olika lagregler för män och kvinnor inte accepteras i Sverige.

Ulf Bergquist

Anna Fayad

 

 

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *